Mitt liv, Min kärlek, Min dotter

Hejdär.
Eftersom detta är mitt första inlägg som ny bloggare, får jag nog presentera mig.
Mitt namn är Melanie Morell Petersson och jag är 18 i augustimånad. Jag bor ihop med min älskling Zoran och vår lilla hundvalp Tisha. Jag och Zoran väntar barn nu till mitten av oktober början av november och jag är nu 3 och en halv månader gången.
Trots min hopplöshet att skriva blogg (regelbundet) tänker jag göra ett försök med denna. Jag vill minnas min graviditet, väntan på Liten. Alla upp- och nedsidor, alla tankar kring bebisen och förhållandet till Zoran. Rubbet.

Mitt första inlägg skrivs nu när jag är i v. 14+1, alltså 14 veckor och 1 dag gången. Hur det känns? Overkligt. Det har inte riktigt ännu lagt sig, tror jag. Jag talar om mammakläder, bebisar, BB, förlossningen och jag har mått riktigt illa och varit jättehängig, men jag tror fortfarande att det inte riktigt sjunkit in.  Jag fick reda på att jag var gravid, när jag var i v. 6+4, så det hade gått ca två veckor utan att jag visste om det. Liten är inte planerad. Herregud, nej. Men har jag längtat efter någon så mycket förr? Aldrig.. Jag har aldrig sett han/henne, jag har inte känt av han/henne (inte mer än illamående och att jag blivit stor om magen) men jag älskar det lilla livet mer än vad jag någonsin kunnat ana. Min rädsla i början över att jag skulle förlora barnet i missfall, har nu övergått till att jag ska få reda på att det är någonting fel på barnet. Jag både bävar samt längtar till ultraljudet som nu inte är längre bort än en månad. Men jag tänker tänka positivt och hoppas på det bästa.