Mitt liv, Min kärlek, Min dotter

10 November 2009  Mammauppdatering: Va trevligt med en ny rubrik ^^ Det blir antagligen bara detta inlägg med mammauppdateringen, dagarna går och kroppen börjar återställa sig och bli starkare för varje dag som går. Snart är jag väl helt återställd :]
Det har gått lite mer än 2 veckor sedan Belle kom till världen. Det har alltså gått lite mer än 2 veckor av mitt nya liv. Det är verkligen precis så man kan se på det. Att Belle kom till världen blev början på mitt & Zorans nya liv. Jag föreställde mig att saker & ting skulle kännas annorlunda när man kom hem med ens lilla bebis. Och det gjorde det ju såklart, det tog som sagt en vecka innan jag kunde känna att jag landat efter förlossningen, men jag trodde inte att man kunde 'anpassa' sig till att komma hem med sitt barn så fort. Jag har dock drömt om att allt var en dröm, en fantasi, och att jag fördes tillbaka till februari i år, den 23 februari för att vara mer exakt, och jag står med graviditetstestet i handen och det visade negativt istället för positivt. Det var den värsta dröm jag någonsin haft. 
Det händer att jag bara börjar gråta av lycka när jag har Belle i famnen. Att bara få hålla i henne är en sådan underbar känsla, det går inte att beskriva. Det är minst sagt omtumlande och det är den bästa känslan i hela världen. Hon är det viktigaste i mitt liv och kommer alltid att vara det.

Det har som sagt gått lite mer än 2 veckor sedan förlossningen. Första veckan var hemsk, nu när man kan tänka tillbaka på den. Jag var i princip handikappad. Jag behövde hjälp att komma ur sängen, in i duschen, jag behövde hjälp att förflytta mig överhuvudtaget! Under BB-vistelsen fick Zoran stå för allt. Varenda blöjbyte, han fick bada henne, han fick lyfta upp henne från vaggan och ge henne till mig. Skulle jag amma liggandes, fick han hjälpa mig att lägga mig rätt i sängen och lyfta ner Belle till mig. Jag kunde ingenting. Så fort jag kände mig pigg, så försökte jag ställa mig upp men där sjönk hoppet direkt, då benen inte bar mig. Ja, det kanske jag ska tillägga. Detta 'handikapp' berodde inte bara på att jag hade ont, utan hela kroppen var så matt och svag. Det jag minns speciellt precis efter förlossningen, då jag & Zoran blev lämnade ensamna med Belle för första gången, var att hela kroppen skakade verkligen. Utmattad, det kan man ju lugnt kalla sig efteråt!
Nästa barn.. Jag ska vara supervältränad! Innan jag ens funderar på att bli med barn igen, ska jag iallfall besitta några ynka muskler i kroppen -.- Det gjorde jag inte denna gången. Ryggen ömmar fortfarande och när det väl sätter igång kan jag knappt röra mig. Jag har kännt av magsmärtor, det känns som rejält med mensvärk och det är inte heller speciellt mysigt. När jag ammar, kan jag få sådana smärtor och det är för att livmodern "drar ihop sig" (?) Äsch, något gör den iallfall, och det känns också som rejält med mensvärk. Menmen.. Vad mer kan man tillägga på denna mammauppdatering.? Jo, det alla gravida undrar bland annat inför att föda barn.. Hur magen ser ut? Ja, vad kan jag säga.. Magen sjönk ihop rejält precis efter att Belle kom ut. Pösig är ett ganska bra ord för att beskriva den precis efteråt.. Men den fortsatte att sjunka och sjunka. Och nu ser den faktiskt ut som den gjorde innan, mer eller mindre. Den är mjuk och fortfarande lite pösig, men den syns knappt längre. Jag kan ju se att jag har lite mammahull kvar, men med kläder på syns det nästan inte.
Efter en vecka, alltså förra måndagen, kunde jag få på mig mina jeans igen. Dock går de inte att knäppa, hehe -.- Jag var orolig att det skulle ta lång tid innan jag kom i mina gamla jeans igen, då de bristningar jag har sitter mestadels på låren. Tänkte då att det var där alla överflödiga kilon satt sig, men jeansen sitter som de ska. Det är mina lovehandels/kärlekshandtag som är i vägen nu >.< Jag fick inga bristningar på magen, faktiskt. Det var jag annars helt inställd på att få, men det slapp jag. Några småsmå märken, liknande blåmärken, har jag iochförsig precis ovanför troskanten på ena sidan, men det är ingenting som jag kommer tänka på. Jag passade på att väga mig samtidigt som vi vägde Belle, då hon var 10 dagar gammal, och då var jag tillbaka till mina 53 kilon. Såsom jag vägde innan jag blev gravid. Nu fann jag bara gå upp 8 kilon innan hon ville komma ut, så jag hade nog tur.