Mitt liv, Min kärlek, Min dotter

20 april 2010    Idag har Belle & jag varit i stan i princip hela dagen. I förmiddags åkte vi in och träffade Hanna. Kikade i lite butiker sedan satte vi oss och fikade. Belle var duktig. Jag hade med mig lite fruktpuré som hon glatt glufsade i sig. Hon har verkligen börjat tycka om allt det där söta nu :) Hon började gnälla när vi var på väg att gå därifrån, villket berodde på att hon var trött. Direkt när vi kom ut somnade hon i vagnen. Sedan kom Zoran in och vi gick runt och tittade i affärer. Vi köpte en jeanskjol och ett par sommarshorts till Belle på H&M. Jättesöta kläder :) Jag har börjat klä henne mer och mer i kjol och jag älskar det. Hon är så fin i det :)
Iallafall, efter några timmar på stan mötte jag upp pappa för att vi skulle gå till körskola. Det blev Albäcks körskola. Vi bokade in en dubbellektion på måndag!! Det är mindre än en vecka tills dess, så jag blev helt hispig. Efter den lektionen skulle körskoleläraren försöka bedöma hur mycket jag behöver köra. Under den dubbellektionen, 70 minuter, så skulle pappa följa med. Jag kör mycket med honom hemma, så det var skönt att han följde med. Jag visste faktsikt inte att det gick till så, men det var skönt. Så kan pappa sitta och ta åt sig tips och regler, som han sedan kan förhöra mig på när vi kör hemma. Det är ju mycket som är annorlunda nu än när han själv tog körkort. Så det var det. Nu är det banne mig dags att skaffa det här jäkla körkortet. Jag kan faktiskt inte dra ut på det längre nu. Så det känns väldigt skönt att komma ut och köra på måndag. Nervöst, men skönt.

Imorgon har vi ingenting planerat. Känns jätteskönt, faktiskt. Ta dagen som den kommer. Jag kanske hinner med lite tvätt och så ska vi ta en långpromenad ut i friska luften. Hoppas på fint väder imorgon. 
Belle har varit väldigt grinig ikväll. Hon har varit mycket trött och sovit lite dåligt idag, så det var säkert därför. Men iallafall, när Zoran satt med henne i soffan, så började hon gny och gnälla. Så satt jag vid datorn, och pratade med henne härifrån. Några meter bort, alltså. Så hon satt vänt med ryggen mot mig, för Zoran höll henne mot sig. Så när hon då hörde min röst, men inte kunde se mig så blev hon jätteledsen. Jag trodde hon bara gnällde lite, för så kan hon göra. Men hon blev helt till sig. Också när hon såg mig, började hon nästan gråta. Som om hon ville till mig, men jag var för långt bort. Åå, det verkligen knöt sig i magen när hon blev så ledsen. Jag trodde hon bara gnydde lite av att hon var trött, men hon började verkligen gråta, stackarn. Sedan när jag tog upp henne blev hon tyst, så gosade vi tills hon somnade i min famn.. Aw, lilla stumpan. Det kanske bara är jag.. men jag tror min lilla tösabit börjar bli mammig!





Mitt liv, Min kärlek, Min dotter