Mitt liv, Min kärlek, Min dotter

HUVUDET FÖRE - ett utdrag ut Ett Barns Första År

Den nyfödde kan inte själv hålla huvudet uppe. Det är inte så konstigt, för huvudet är relativt tungt och barnets halsmuskler är svaga. Om barnet ligger på rygg och man drar upp det i armarna ett stycke från underlaget så 'ramlar' huvudet bakåt.
Vid sex veckors ålder börjar barnet få kontroll över huvudet och kan hålla upp det ett ögonblick om man utför samma övning som ovan. Ett barn i den här åldern sover på mage, i fosterställning med knäna uppdragna under sig så att stjärten sticker upp. När barnet vaknar sänker den ibland stjärten och sträcker ut benen. Kanske höjer det huvudet ett ögonblick och ser sig omkring, men den ställningen orkar barnet inte med särskilt länge.

Huvudet högt
Omkring tremånadersåldern har huvudets styrsel förbättrats enormt. När barnet ligger på mage på golvet kan det lyfta huvudet, axlarna och övre delen av bröstkorgen från golvet och bära tyngden på underarmarna. I den ställningen kan barnet titta rakt fram och dessutom se lite av det som pågår brevid. Barnet sprarkar med benen. Naturligtsvis är barnet stolt äver vad han kan och jollrar glatt för sig själv. Det är viktigt att kunna hålla upp huvudet medan man ligger på mage, för då kan man se mycket mer. Utan denna förmåga skulle vi människor ha ett ytterst begränsat synfält jämfört med andra djur, eftersom våra ögon är framåtriktade. I början av människans utvecklingshistoria måste det här sättet att utvidga synfältet ha varit livsviktigt.
Somliga spädbarn tycker inte om att ligga på mage utan skriker av missnöje när de läggs ner på det viset. Precis som vuxna har spädbarn sina åsikter, så det är ingenting att oroa sig för. Försök istället att lägga barnet på rygg, helst i en bra liggstol, så att barnet kan se sig omkring och röra armar och ben fritt. Alla städbarn tycker om omväxling i sättet att ligga och sitta.