Känslorna styr oss människor
15 mars 2010 Vilket underbart väder! Man blir så pigg när det är soligt ute. Jag längtar verkligen tills våren. Det ska bli så härligt. Fast man börjar ju undra när våren nu kommer att komma.. Det var nysnö så sent som igår -.- Menmen, 'den som väntar på något gott, väntar aldrig förlänge', säger man väl?
Jag har precis skickat iväg en beställning till Extrafilm. Jag tar ju i princip bilder på Belle varje dag, så det blir ju en hel del fotografier att framkalla. Men det är bara roligt. Jag älskar att ha många bilder. Belle har ju också börjat vänja sig vid kameran nu. Hon ler alltid mot kameran numera, hehe.
Måndag igen. Dagarna går så fort! Helgen var jättemysig. Vi bjöd hem våra föräldrar på middag i lördags. Vi satte oss och tittade på Melodifestivalen tillsammans. Vad tycker ni, vann rätt låt?
Jag läste Hallandsposten idag, och på sista sidan var det en artikel om att vi ska bli mer uppmärksamma på våra känslor och hur de påverkar oss. Tillåt mig citera.
"...Det är dags att uppvärdera känslornas roll, tycker psykologen Anna Kåver.
- När vi vet vad vi känner och varför, har vi lättare att hantera våra liv, menar hon.
Känslor är kittet som binder oss människor samman. Blir vi medvetna om våra känslor, blir vi mer toleranta mot oss själva och andra, och kan njuta mer av livet, enligt psykologen och psykoterapeuten Anna Kåver.
- Vi har länge sett det som mera värdefullt att vara förnuftig. Men känslor är inte en onödig biprodukt som gör dig ineffektiv eller stör ditt prestationsinriktade liv. Vi behöver både känslor och förnuft, poängterar hon.
Vår känslopalett består av grundkänslorna glädje, sorg, nyfikenhet, rädsla, ilska, skam, stolthet och kärlek. Hur vi handskas med dessa känslor påverkar våra relationer med människor i vår omgivning.
I sin bok beskriver Anna Kåver kärlek och glädje som samarbetskänslor, eftersom de smittar och binder oss samman.
När du känner dig glad och nöjd har du lättare att överse med eller lösa problem och svårigheter i relationen.
Ilska, å andra sidan, är en konflikt- och tävlingskänsla, som gör det svårt att sammarbeta. Fokus hamnar på brister och felaktigheter hos den andre. För att få en fungerade känslokommunikation behöver vi ägna uppmärksamhet åt både vårt eget och andras inre.
- Om du vill ha en god relation till en annan person måste du göra dig nyfiken, ställa frågor och engagera dig i den andres inre värld, även om den ter sig annorlunda och främmande, menar Anna Kåver. Och har vi olika åsikter, erfarenheter ocgh känslor behöver vi inte döma och värdera varandra utifrån vem som har rätt och fel.
- Acceptera att vi tänker och känner olika, uppmanar Anna Kåver. När du slutar upp med att döma, händer positiva saker med dig själv och din relation till andra - det är första steget till att bli en empatisk och generös person"...
Vettigt, inte sant? Det stod mer i artikeln om just detta. Intressant. Den ska jag klippa ut, minsan. Jag tycker sådant att roligt att läsa. Min mamma håller också på det. För någon dag sedan uppfattade jag någonting som en person skrev till mig som tyket och.. ja, dumt, helt enkelt. Mamma uppmanade mig att först & främst tänka att det säkert inte alls var menat så, utan att jag misstolkade meddelandet. Och om det inte fungerar, så ska man tänka att personen som skrev det säkert var på dåligt humör och det kanske grunade i andra faktorer också, att denne skrev som den gjorde. Alltså, jag hade egentligen kunnat bli arg och upprörd, men om jag väljer att tänka på det sättet (även om det inte kanske är just så) så väljer jag därmed att inte tänka negativt och på så vis inte låta mig påverkas negativt. Nu ska man ju inte hålla på och hitta orsaker till varför folk skriver eller säger dumt, och därmed bagatelisera det. Men jag vet ju själv, att om man är på dåligt humör, att man kan resonera och tillochmed tänka negativt & därmed inte riktigt vara sig själv. Det är lättare att inte ta åt sig om man resonerar så, istället för att tänka att folk avsiktligen försöker såra en, eller hur?
Låter det vettigt?
