Vi hittade tillbaka ♥
Blev precis sjukt sentimental och överröstad utav känslor. Jag tänker såklart på mig och Zoran, på Bellis, på vår familj. Att det kunde bli så fel för ett halvår sedan och nu känns allting så rätt, så självklart.
För jag vet att det är meningen att vi ska vara en familj. Trots mina och Zorans olikheter, så vi meningen att vara tilsammans.
Att vi var isär i ett halvår gjorde oss bara gott egentligen. Det kan kännas svårt att tänka så ibland, när svartsjukan tar över och man tänker på att ens respektive har dejtat andra. Det kan vara tufft, faktiskt. Men då är det viktigt att man byter tankebanor och prioriterar det viktiga i allting. Det viktiga är inte att ex. Zoran träffat andra. Det viktiga är att Zoran har träffat andra, men ändå saknat mig. Det är det väsentliga. Jag har dejtat andra, haft ett ganska roligt singelliv tillsammans med mina tjejkompisar. Men i längden? Nah, ingenting för mig. Jag saknade bara Zoran mer och mer ju fler andra killar man träffade. Började jämföra och hittade tillslut bara fel på de andra. Fel som kanske egentligen inte finns, utan det var väl mitt sätt att förstå att det var Zoran som jag ville ha, ingen annan.
Idag är jag lycklig. Jag känner mig tacksam för vad jag har, min familj är det viktigaste för mig. Zoran är mannen i mitt liv. Utan tvekan. Det gäller bara för oss att kämpa för vårt förhållande.
Jag är villig att kämpa. Kämpa för vår kärlek, för vår familj ♥
